Jag ville göra ett "perfekt" avslut och samtidigt så önskade jag att allt bara var över. Mitt mentala experiment fortsatte och var en framgång och samtidigt en mardröm.
Snön faller tungt utanför fönstret samtidigt som jag skriver om sista helgen i September. Vi går tillbaka till ESS-tävlingen i Falun som för mig var en "wild ride". Men allt började nere i Vallåsen.
Över 15 timmar i bilen med mig själv för att cykla Enduro på en kulle i gränslandet mellan Halland och Skåne. Just denna gång så fanns det många anledningar till att inte ens åka på tävlingen.
Grejorna ligger kanske fortfarande otvättade och hojen är så långt ifrån ny som den kan vara efter kanske den skitigaste säsongen i ESS historia. Men vi skiter i att tvätta just nu! Just nu så längtar vi redan tillbaka till peppet, förberedelserna och adrenalinet.
Jag klev in på Cykelcentrum. Snackade lite med Jonas och han frågade om jag var nöjd med årets resultat i SM. Förvirrad och som ett stort frågetecken. Nöjd?!
Ett år har gått sedan jag för första gången stod på toppen av Östberget för att starta min allra första endurotävling. Nu var jag tillbaka på samma plats och det är en helt annan "gubbe" som står där och blickar ut över Jämtlandsfjällen och gör sig redo för att droppa in på sträcka 1.
Johan har cyklat i över 30 år och har erfarenhet av i princip alla cykeldiscipliner. En känsla för cyklar och kundbemötande skaffade han sig genom sina 15 år på Cykelcentrum. Han är entusiastisk, noggrann, ärlig och han lever med humor och en lättsamhet.
Jag hade aldrig sett mig själv som en vinnare! Men jag har hela livet tränat på att förlora - jagat efter känslan och gått vilse ordentligt på alla sätt. Jag hade fokuserat på att inte förlora.
Häng med på endurotävling på Ryssberget. Under de stora bokträdens gröna grenar och i den regnfyllda myllan fick jag gräva djupt inom mig själv både fysiskt och mentalt. Det jag fann tog mig till nya höjder och samtidigt lämnade jag kvar några "spöken" åt mufflonfåren.