Meningen var att ni skulle få följa med ner till Hallandsåsen.
Denna resa går inte söderut utan den går inåt.
Ni som är mörkrädda ska nog blunda nu!

Varför kändes det så futtigt att tävla i Vallåsen??
Bara några dagar innan tävlingen så var jag med om en upplevelse som golvade mig hårt!Detta inträffade då jag berättade om en av min insikter kopplade till min uppväxt och barndom. Jag satt tillsammans med en av mina bästa vänner och berättade om ett samtal jag haft med min pappa. Under tiden som jag berättade om mina upptäckter så slungades jag stenhårt tillbaka ner i djupet av mitt inre. Jag mötte mitt inre, ett bottenlöst mörker. Ett mörker som bott inom mig hela livet, ett mörker som tidigare förlamat, förvillat och gjort mig sjuk.

Jag bara föll och föll, hela min kropp krampade och skrek inombords och tillslut så låg jag på golvet! Det kändes som en evighet och tårarna som jag hållit tillbaka genom livet ville aldrig ta slut.
Tänk att 45 år gammal möta det mörker som formats under de första levnadsåren och sedan förstärkts under uppväxten. Ett mörker som jag burit inom mig hela livet och som jag skyddat till varje pris. Inom mig så fanns ingen trygghet till min egen person eller till hela min omgivning. Djup inom mig bodde en känsla av otrygghet överfylld med rädslor som har skapat och format mina beteenden. Jag mötte den tomhet och otrygghet som endast kan bo inom ett barn som aldrig mött villkorslös kärlek från sin omgivning. Ett barn som hela livet sök och letat efter någon form av bekräftelse.

Jag väcktes till liv av den varmaste björnkramen, trygghet och kärlek var det enda som jag behövde och denna gång så tändes något inom mig. Ljuset finns numera inom hela mig.

Sårbarheten jag kände just då var nog densamma som ett nyfött barn upplever och känner.
Pånyttfödelse låter så j..vla stort och det är bara något som händer på ett meditationsretreat i Indien eller drogad tillsammans med en shaman i Perus djungler. Det är inget man upplever på ett verandagolv en vanlig dag i utkanten av Borlänge...

FRIHET!!

Äntligen så kände jag från djupet av mig själv att jag skulle våga ta steget ut i världen för att skapa något nytt. Kusten var klar, jag skulle våga visa att jag har något som verkligen kan hjälpa andra!
Jag kommer att möta motstånd och jag kommer att misslyckas. Rädslorna kommer att lura runt hörnet.
Mitt inre är kraftfullare än någonsin och jag känner hur något växer inom mig.
Jag behöver inte längre andras bekräftelse och jag behöver inte bevisa något.

Om mitt tävlande och min prestationshets hela tiden har drivits av dessa känslor...varför skulle jag då fortsätta tävlandet?! Visst är det kul att tävla, men...

Så svaret var ganska enkelt, min nyfikenhet är det som driver mig!
Så jag skapade en ny utmaning. Jag skulle mentalt och träningsmässigt förbereda mig inför de två närmaste tävlingarna som jag gjorde tidigare i mitt liv, då det oftast gick åt skogen. Fortsättning följer:-)

Varför delar jag med mig av detta?!
Vi alla har förmågan att tända ljuset inom oss, jag har under lång tid kämpat mot mitt inre mörker och mot mina rädslor.
Jag föddes till en värld där kärlek var saker och ting, inga saker i världen kan skapa den trygghet som vi behöver genom livet.

Känslomässigt stympad och rädd har jag kämpat mig igenom livet.
Idag så är jag på en helt ny väg och...
Jag vågar vara sårbar
Jag vågar misslyckas
Jag vågade vara nybörjare!!
Ännu en tävlingssammanfattning som blev till något helt annat.