ESS Falun was a dark ride!

Snön faller tungt utanför fönstret samtidigt som jag skriver om sista helgen i September.
Vi går tillbaka till ESS-tävlingen i Falun som för mig var en "wild ride". Men allt började nere i Vallåsen.

Nere i Halländska skogarna var ja "ute och cyklade". Där och då så var det min mentala förmåga som räddade dagen. Än en gång!
Det som störde mig i Vallåsen var inte bara det som inträffat veckan innan, utan det var också en krånglande gaffel och en bakdämpare som gav upp under första dagen. Trots alla dessa utmaningar så kunde jag anpassa mig till rådande förhållanden och hålla fokuset där det hörde hemma - på banan och min åkning.
Jag var desperat och tiden var knapp!!
Materialet behövde hjälpa mig och inte stjälpa. Det hade jag inte tid med!
Jag ville verkligen knyta ihop säcken och säkra totalsegern på hemmaplan.
Samtidigt så visste jag att Tommy var hetare och snabbare än någonsin.
Jag tappade fokuset!

Allt kretsade runt olika lösningar kring det materiella.
Inom utförsåkning så ligger mycket av vårt självförtroende i att vi vet hur vår cykel skall reagera. Vet vi vad hojen klarar av och hur den kommer att kännas så växer självförtroendet. Speciellt viktigt när vi tävlar.
För mig så var det som att sitta på en ny cykel varje gång jag körde. Dagen efter service var gaffeln som en dröm! Men redan två dagar senare - not som much! Detta skavde inom mig och vetskapen om att vädret än en gång skulle göra det lite svårare för oss under tävlingsdagen tog mig ur balans.
Hemmabana och ändå så kändes det lite avigt och läskigare än vanligt. Detta tillsammans med ett splittrat fokus gjorde saken lite skakigare.
Jag "borde" ju ha koll på läget!
Jag erkänner!
Dubbelhoppen på XCO banan. Teknikcoachen hade inte vågat hoppa hoppen innan tävlingen. Brorsans ständiga pikande gjorde inte saken lättare. Minnen från otaliga krascher hade satt sina spår i gubben. Skillnaden denna sommar var att jag hade gjort min "läxa". Jag hade klurat ut hur jag skulle träna mig och lära andra att hoppa. Men jag hade undvikit just dessa hopp, pinsamt... f..k it! Nu har jag erkänt!
Det var läskigare att skriva detta än att hoppa.

Hur kommer vi över något som skrämmer oss?
Säg det!
Nä! Pinsamt! Äh, prata om rädslor? Det är väl bara göra det ändå, skit i rädslorna.
Tyvärr funkar det oftast inte. De blir kvar och förstör och kan till och med växa sig större med tiden ju mer du stänger dörren om dom.
Så säg det.
Säg det till någon! Säg vad du är rädd för!
Låt rädslorna lämna mörkret inom dig.

Vill du sedan göra något åt din rädsla så gör då en plan för hur du kan ta dig mot målet.
Släpp sedan målet och ställ dig på "startlinjen". Utan stabil start så kommer osäkerheten.
Så, man up Johan! Du vet vad du behöver fokusera på!
Sagt och gjort. Fokusera på det som sätter "you up for success". Att lyckas på ditt sätt.
Träning, sträcka 1. Nu ska det göras! Jag droppar in vid starten och lite senare så sätter jag varje hopp precis som jag visualiserat. Lätt som en plätt.
Tänk vad lätt det är att ändra känslan!

"Nu måste du göra det!!"

Sämst en femteplats och jag skulle vinna totalt. Men skulle jag ens komma i mål?!
Jag kämpade mig igenom tävlingen och jag ska villigt erkänna att den höll på att sluta vid mer än ett tillfälle. Jag hade tydligen siktet inställt på överlevnad och det var det jag gjorde.
It was a wild ride!!

Väl i mål så var jag mer missnöjd än någonsin och känslan som jag stod där med på parkeringen visade hela min kropp. Det var inte så här jag ville cykla på hemmaplan!

Första känslan efter målgång vara att inget fungerade och min åkning var kanske den sämsta någonsin!
Sakta började konkurrenterna droppa in och tydligen var det inte bara jag som hade haft en tuff dag på hojen.
Har vi "fel" fokus, ett osynligt mål eller en oklar handlingsplan så reagerar vi bara som vi blivit lärda.
Jag var väldigt nervös inför tävlingen, det skapade ett flyktbeteende inom mig.
Under tävlingshelgen tog jag tillbaka kontrollen och vände en "jag vill inte ens tävla"-känsla till en andra plats.
"Placeringen spelade ingen roll", säger vi ibland. Men i detta fall så spelade det en större roll för mig än någonsin tidigare. 

Under tidigare tävlingar hade mitt fokus varit riktad mot det som hjälper mig att skapa ett resultat, denna gång så fick jag verkligen kämpa mig till mitt resultat.
Det är lättare att vinna med en tydlig plan.
Jag klarade mitt mål med helgen, men jag ville så mycket mer. Kanske var det där jag gick vilse.

En av mina utmaningar är att "vara nöjd" i stunden.
- Fokusera på det du kan och har. Då har du något att luta dig mot när utmaningarna står på rad.
- Våga släppa ut dina rädslor med ord. Dina rädslor försvinner med vinden när du vågar uttrycka din rädsla/oro.
- Fokus på svagheter gör dig svagare. Fokus på styrkor gör dig starkare.
- Målet, planen och görandet tar dig dit du pekar. Var tydlig med var och hur du pekar.

Jag var en vinnare. Denna gång över mina spöken och drog en lättnadens suck.
Totalsegern i ESS 2019 var nu säkrad. Yeeh!

"Det handlar om hur vi agerar på det som händer omkring oss.". Det var en av mina lärdomar från helgen och något som verkligen kommer att ta dig till nästa nivå.
Hoppas att det var någon mer där ute som blev sugen på att utmana sig själv.  

Hatten av för Tommy som än en gång fick stå högst upp på pallen!

Nästa gång vi ses så kör jag "ärevarv" på ESS Isaberg
Tack än en gång för att just du läste mitt inlägg.