ESS Sölvesborg

Häng med på endurotävling på Ryssberget.
Under de stora bokträdens gröna grenar och i den regnfyllda myllan fick jag gräva djupt inom mig själv både fysiskt och mentalt. Det jag fann tog mig till nya höjder och samtidigt lämnade jag kvar några "spöken" åt mufflonfåren.

I Borlänge var det 25 grader och strålande solsken, 7 timmar senare och framme i Sölvesborg klev jag ut i 10 grader och ösregn!
Göteborgsväder även i Blekinge. Tjoho! Mina luftrör jublade, men hade jag önskat för mycket även denna gång?
Under natten till lördagen så smattrade regnet hårt mot taket i min lilla pärtstuga på campingen vid Valjeviken. 

Träningsdag
Framme vid TC så försökte jag hitta någon som jag kunde rulla runt banan tillsammans med, tillslut så hittade jag Simon, Pontus och Hannes.
Tillsammans så rullade vi in i dimman.

Min plan för träningen vara att starta vid samma tid som jag skulle tävla dagen efter och sedan köra alla sträckorna i ett svep. Så tävlingslikt som möjligt fast i en lägre ansträngningsnivå.
Just det där sista sket sig ganska ordentligt!
Nog hade jag räknat med att det skulle vara ett utmanande underlag, men värmen, luftfuktigheten och den sugande terrängen sög musten ur mig totalt!
Ett varv på banan och jag var helt slut!!
Skulle jag få betala ett högt pris för vinterns strategi och träningsplan?
En plan som innefattade 90% styrketräning och bara 10% cykling, alltså nästan ingen konditionsträning.
Göteborgstävlingen var ingen ansträngning jämfört med denna.

Shit, hur skulle jag orka ett varv i tävlingsfart imorgon?
Hur kom det sig att jag blev så trött?
Det visade sig när jag laddade ner dagen pass till Strava att jag hade kört lite för fort på vissa sträckor, tom fortare än jag gjorde på tävlingsdagen. Det hade varit svårt att hålla en lagom nivå i det tröga underlaget.

I den fuktiga miljön så hade jag svettats otroligt mycket, men inte druckit tillräckligt med vatten. Frossan senare på kvällen visade tillsammans med den orangegula färgen... att jag var kraftigt uttorkad.
Skulle jag verkligen orka hålla fokuset under hela tävlingen? Fokuset skulle verkligen behövas då denna bana för det första var mycket svårare att memorera än den i Gbg och med ett otroligt krävande underlag skulle vi åkare få bekänna färg.

Tävlingsdag.
Nu var det fokus på det jag kunde påverka, uppgifter för dagen och att göra val...oavsett känslan.
Normalt så använder jag höftskydd och safety jacket när jag tävlar men i denna fuktiga värme så förstod jag att jag skulle behöva skippa dessa skydd, för att hålla nere värmen. "Nakencykling" i en halkig terräng betydde mera mentala utmaningar. Skulle jag våga "fjöla av" tillräckligt i halkan?
Exakt hur halkigt det var på sträckorna skulle jag bli varse...
Utmaningarna för min del borde ha stannat där...men icke!
Jag hade även en ny cykel inför tävlingen! I Gbg så skämtade jag och sa att mitt material hindrade min potential:-). Så när Cykelcentrum lånade ut en Trek Slash så nappade jag, mer om den hojen i ett eget inlägg.
Med tuttifrutti i fickan så rullade jag iväg mot sträcka ett.
En sträcka som var riktigt svår att memorera och jag hade bara en fokuspunkt och det var sista hoppet över diket.
Det skulle visa sig bli en riktig reality check!
Leran hade torkat och nu var den över allt. Det gjorde stenar och rötter mycket halare och spåren på vissa sträckor hade kunnat platsa i novemberkåsan.
Men redan efter 100 m så var det nästan slut då jag var på väg över styret! Jag var all over the bike och place Lite peppande ord från publiken och "sjuttioelva" misstag senare och jag lyckades ta mig i mål utan marksyning!

Men tusan vad när ögat det var och det skulle fortsätta under resten av sträckorna.
Upp med blicken och fokus på min plan.
Jag fortsatte att gyttjebrotta mig nerför sträckorna all over the bike.
Inför tredje sträckan så stötte jag på Henrik från Bollnäs och tillsammans med honom på transportsträckorna så blev det mycket roligare! Vi käkade tuttifrutti och skämtade loss med andra tävlande, stämningen var på topp!

Min mentala plan var vattentät och jag prickade alla de avgörande partierna som jag memorerat på bästa sätt och jag kände mig allt bättre och bättre fysiskt.
Sträcka 6 innehöll en backe som de flesta fasade inför och på träningen så var det krypfart för mig över toppen. Inför sträckan så flyttade jag mitt fokus till det roliga partiet efter uppförsbacken och denna gång så var jag rejält mycket snabbare över krönet.

Helt plötsligt så började jag verkligen uppskatta den styrka som min vinterträning gett mig. Det verkade som om den tillsammans med mitt "det ska räcka hela vägen"- tänk skulle ge mig en hyfsad placering i gyttjebrottningens masterklass.
Vid målgången så ropar Henke att jag var 4 totalt!
Jösses! Hur långt skulle min tid räcka??
I solen på gräsmattan tillsammans med finkaffe, kall öl, chokladbollar och mera tuttifrutti så väntade vi in resten av de tävlande. Lite nervöst så spanade vi in resultaten vart efter de prickades av.

För mig så skulle visa sig räcka hela vägen till en 1:a plats!
Min förmåga att planera tävlingen och att lita på planen och min förmåga hade än en gång skapat ett resultat långt över mina förväntningarna.
Det var många som hade en tuffare dag på hojen. Punkteringar stoppade vissa och höga förväntningar ställde sig i vägen för andra.
Nästa tävling så blir det ny mentala utmaningar då jag kommer till Östersund som totalledare i masterklassen.

Tack till arrangörer och funktionärer för en toppendag i underbar miljö!
See ya later! 

Ett sista citat som kom till mig på vägen hem:
"Life´s gonna hit you hard in a way you never can predict - prepare for it and you will raise to the occasion".

Det är bara du och din fantasi som sätter gränsen!