Hade jag helt tappat det?!

Över 15 timmar i bilen med mig själv för att cykla Enduro på en kulle i gränslandet mellan Halland och Skåne. Just denna gång så fanns det många anledningar till att inte ens åka på tävlingen. 

Det som gjorde att vågskålen tippade över var att det var dags att fortsätta experimentet med mig själv och mitt vinnande arbetssätt.

Förra årets experiment inför SM i Gesunda var en riktig ögonöppnare. Där fick jag se hur snabbt vi kan ändra vårt mindset och jag började även se hur snabbt jag kunde förändra och förbättra min teknik genom ett annat sätt att träna.
Under en hel vinter med lärande och reflektion så vände jag upp och ner på allt hade gjort under de 30 dagarna. Jag plockade ut det som fungerade och justerade det som var viktigt. Ett arbete som hade gjort mig till en "vinnare". Ett vinnande sätt som stärkt min självkänsla på många sätt, inte bara inom cyklingen. Jag hade hittat ett fungerande sätt att gå från "förlorare" till "vinnare" på ett enklare sätt.

Första halvan av säsongen så hade jag följt mitt nya arbetssätt med stor framgång.
Efter SM så slog det mig att jag nog skulle kunna lära mig ännu mer om mig själv om jag slutade använda det vinnande arbetssättet och gick tillbaka till mitt gamla sätt att träna. Och det gamla sättet innebar mest ett enda långt tragglande på cykeln. Mååååånga långa träningstimmar, mycket "görande" och alldeles för svårt och för snabbt. Jag skulle alltså frivilligt sluta använda ett sätt som funkat och börja använda ett som hade kostat mig väldigt mycket, både fysiskt och psykiskt!

Nej! Jag ville verkligen undersöka hur pass mycket bättre mitt nya arbetssätt var gentemot mitt gamla. Jag ville se vad de båda sätten att träna innebar för mig psykiskt och fysiskt. Det, mina vänner, visade sig vara mycket mer än en milsvid skillnad mellan de två sätten att träna!

Så från Vallåsen till Isaberg så skulle jag i princip göra tvärt emot det som jag visste funkade.
Tidigare så var resultatet och problemområden alltid i fokus. Det var dags att återvända till detta tankesättet, det var dags att sluta med de mentala övningarna och sluta med den typ av träning som hjälpt mig att vinna på extremt kort tid.

Jag hade under sommaren cyklat mycket mer sett till antal timmar än vad jag cyklade under våren. Cyklat utan fokus och utan direkt eftertanke. Jag jagade fart och flyt på det gamla sättet.
Sakta men säker så rullade jag tillbaka mot gamla invanda mönster och tankegångar. Min starka självkänsla överskuggades allt mer och mer av osäkerhet och hela tiden så dök tvivel upp.

10 000 timmar.
Alla timmar som vi gör i sadeln eller i andra former av träning hoppas vi skall leda oss i riktning mot resultatet. Ett resultat som skall leda oss mot vårt mål. Många gör vad som helst för att snabbare nå dessa 10 000 timmar som det enligt "forskning" krävs för att vi skall tippa över till den magiska sida som verkligen skall förändra våra liv.
10 000 timmars-regeln är ett uttryck myntat av Malcom Gladwell baserat på Anders Ericssons forskning.
Det jag tänker är att vi nog har fått just tiden ur detta uttryck att fastna på hornhinnan i vår jakt på framgång.

Under mina timmar med reflektion så kommer jag hela tiden tillbaka till att det är medvetenheten i allt vi gör som skapar resultatet. Vi styr över vårt görande om vi är närvarande.
Slarvar du på träning så kommer du att slarva även på tävling, en del skärper sig när det gäller och andra har tur. Men det är ett undantag som jag tycker att du skall ta kontroll över istället för att bara hoppas att det händer. Att vänta på sin tur är som att spela på lotto.
När vi blir medvetna om våra styrkor och vår kompetens då växer vårt självförtroende och när vi ser att vi lyckas så växer också vår självkänsla. Vi blir bättre mentalt, tekniskt och fysiskt, allt hänger ihop och det ena kan aldrig utesluta det andra. Att ha en bra mental inställning, tillit till vår förmåga och automatiserade beteenden är mycket viktiga ingredienser som gör oss till bättre individer och atleterJag vill med det här inlägget faktiskt slå hål på myten kring 10 000 timmar och att det är det som gör oss "duktiga" på vår sport. Det som gör oss "duktiga" är bättre, smartare och effektivare träning, reflektion och ett helt annat sätt att ge oss själva feedback.

I vårt görande så pågår det hela tiden ett lärande och det spelar ingen roll om vi gör rätt eller fel, allt vi gör stannar kvar inom oss, bra eller dåligt. Hjärnan skiter i vilket, om det är bra eller dåligt i, du får ta skiten! Du får leva med dina skitbeteenden till den dagen då du vågar ifrågasätta och reflektera över "vad och hur" du faktiskt gör.

Ett citat som fick mig att fundera i dessa banor.
"Practice does not make perfect - perfect pratice makes perfect"
- Vincent Lombardi  

Tack för att just du tar dig tid att läsa det jag skriver.
Nästa gång vi ses så kommer jag att dela med mig av vad ett "lärande" eller problemsökande mindset skapar. Spökvarning!
PS.
En del av er tänker: "Jag vill ju bara cykla och ha roligt!", och en del: "Jag vill bara ha ett resultat!".
Genom att arbeta med ditt mindset så kommer du ha ännu roligare på vägen och det kommer även att bli lättare att skapa det resultat du vill ha. Tro mig!