Jag tog mig ur mörkret!

Jag hade aldrig sett mig själv som en vinnare!
Men jag har hela livet tränat på att förlora - jagat efter känslan och gått vilse ordentligt på alla sätt.
Jag hade fokuserat på att inte förlora.

Genom livet så hade rädsla gjort mig svag och mitt mindset hade gjort mig"blind".
Jag såg bara det jag saknade och lämnade mina styrkor och positiva egenskaper i diket längs vägen i jakten bekräftelse...

På träningar så levererade jag overkliga resultat!
Men på tävlingarna så stod jag där naken och rädd...
Jag hade skyhöga förväntningar och så fort jag skulle tävla så kändes det som jag hade både strypkoppel och tvångströja som hindrade mig.

Om jag ens kom till startlinjen...för många av gångerna så slog min nervositet ut mig på förhand.
Magproblem, halsont eller andra kroppsliga problem hindrade mig från att starta. Men egentligen så var det inga som helst fel på mig. Det var mina rädslor och mina "negativa" tankar skapade alla dessa problem.
Jag "ville" inte vara eller göra det jag stod inför. Så kroppen, eller rättare sagt knoppen, skapade en väg ut ur stress, rädslor och nervositet.

Jag behövde prestera för att vara någon. Mitt bekräftelsebehov gav mig ett tunnelseende och min prestationsbaserade självkänsla styrde mig i fel riktning.
Jag kämpade hela tiden mot mina rädslor och min egen otillräcklighet.

I mina egna ögon var jag aldrig tillräcklig och i mitt fokus fanns bara: "ta i lite mer" eller "bli lite mer".  

Jag såg bara resultat i form av tider, sträckor och snitthastigheter.
Styrka, kondition och uthållighet var det som skulle göra mig till en vinnare.
Men dessa förmågor var aldrig tillräckligt bra!

Jag såg aldrig vilka mina verkliga styrkor var! Jag såg aldrig vilka egenskaper jag hade som skapade mina resultat. Inte så konstigt att jag stod där och kände mig naken på tävlingsdagen!

Det enda jag kände var att jag nästan aldrig hade den där rätta känslan på tävling. Hade jag den så var det alltid något annat som krånglade.
Mina kropp var aldrig tillräckligt stark, snabb eller uthållig. Och det fanns alltid något eller någon att lägga skulden på när jag inte levererande enligt mina överdrivna förväntningar.
Jag gav upp tävlandet 2012. Min kropp sa tydligt ifrån genom att skapa alla möjliga och omöjliga fysiska och psykiska problem. Kroppen gav upp efter år av fysisk och psykisk "misshandel".
Hur jag lyckades ta mig tillbaka till idrotten efter ett liv av fysisk misshandel av och mot mig själv är ett helt kapitel för sig.
Hur kom det sig då att jag ens kom på tanken att börja tävla igen?
Och hur i hela friden lyckades jag skapa förutsättningar som gav mig en SM-medalj 2018?
Hur skapade jag en vinnare?  

Det hela ändrades när jag verkligen var på "botten" av botten.
I ett mörker omgiven av depression, diagnoser och en "utmattning" och allmän förvirring så bestämde jag mig för att det var dags!
Dags att skapa förändring, dags att bryta gamla mönster och jag ville leva livet här och nu!
Jag ville skapa mitt bästa tillstånd och jag ville lära och växa som individ.
Utmaningarna som tävlingar skapar var något jag älskade (och fortfarande älskar). Men samtidigt så var jag en rädd kille. En kille som var rädd för att misslyckas, rädd för att be om hjälp och rädd för att visa svaghet.
Rädd för så otroligt mycket.
Men jag var egentligen inte rädd för att utmana mig själv! 

Det vände när jag vågade be om hjälp.
Tillsammans med Rita, min dåvarande KBT-terapeut, så mötte jag mig själv och mina rädslor. Jag insåg snart att jag hade mer att vinna om jag slutade förneka och slutade fly från mina rädslor.
Jag började jobba med mitt mindset, min närvaro och mina rädslor.
Mitt stela "tänk" hade tidigare gjort det svårt för mig. Det hade fått mig att fokusera på det negativa. Jag kämpade mest i motvind och det gjorde mig både stark men samtidigt så hade kampen ett högt pris.

För det första så kan vi alla lära, växa och utvecklas till den vi vill vara, genom hela livet!
Genom övningar och daglig träning så började mina mentala styrkor visa sig och min självbild förändrades i takt med att min mentala närvaro ökade.
Jag bromsade in och helt plötsligt så kunde jag se mina styrkor och positiva egenskaper. Samtidigt så förändrades mitt sätt att se på hinder.
Mina hinder blev till utmaningar och möjligheter att växa.
Det var dags att fokusera på det som skulle hjälpa mig på vägen. Det var dags att skapa mitt bästa tillstånd med hjälp av mina mentala styrkor och egenskaper.

Inom oss så har vi exakt så mycket som vi tror om oss själva och så mycket som vår fantasi vågar visa oss.
Läs detta igen!
Vi behöver våga se oss som mer än det vi är idag och vi behöver se oss som mer än våra tidigare resultat.
Vågar vi drömma så kan vi alla bli en vinnare i våra egna liv.
Det som gör skillnaden är när du vet vad du verkligen vill, när du ser dina styrkor och din potential. Då kommer resultaten.
Ditt mindset och det du säger till dig själv eller andra är det som skapar och styr din verklighet.
Du kan förändra mer än du tror - fokusera på det du har och du kommer att växa.