Pumptrack tävling i Varberg
Jag var anmäld, ombytt och klar för att träna.
Var var hjälmen?!
Alla som har ett uns av rutiner och vanor inför tävlingar vet hur små saker kan krångla till det för oss och få oss att falla handlöst ner i känsloträsket.
Är det sant, jag har glömt hjälmen!
Jag sparade på
svordomar, inre självkritik och andades långsamt ut.
Ok, skulle jag bara
åka hem nu?
Hur stor är sannolikheten att någon har en hjälm i rätt storlek att låna ut?
Jag är inte den som
vanligtvis ber om hjälp, men det värsta som kunde hända var att ingen kunde
låna ut en hjälm. Så vad hade jag att förlora på att fråga?
Nu gällde det att
snabbt som tusan leta på en vänlig själ som kunde låna ut en hjälm i rätt
storlek!
Tiden tickade på...
Tiden tickade på och
träningstiden rann ut som en glass på solhet asfalt.
Jag sprang på den
enda som jag kände, Johan Dovemark och jag frågade om han kunde hjälpa mig.
När vi stod där och
pratade så kom en kille fram och sa att han kunde ordna en hjälm.
Storleken var nog
rätt, men skulle jag hinna få en hjälm innan träningstiden tog slut?
25 min kvar av träningstiden och
mirakulöst hade jag en hjälm som passade mig perfekt.
Jag hann med några
varv innan träningstiden var slut och det var dags för kvalåk nummer ett.
Pumptracken i Varbeg
var riktigt rolig men tight och den hade några kurvor som var kluriga att få
till, det var bara att göra det bästa.
Stel och all over the place.
Första åket var över och känslan var lång ifrån den jag ville skapa.
Trots känslan så fick jag till den näst snabbaste
kvaltiden, första åket på 18,04. Första varvet i full fart kan ju inte bara funka.
Less is More
Inför andra åket så
gjorde jag som jag lär andra, jag tog och plockade fram mina vinnande
fokuspunkter. Balans från fötterna och följsamhet genom att plocka upp
kattungarna.
Fokus, här och nu
med det jag har!
17,8 ish, yes det är
så härligt när det enkla funkar!!
Less is More även om
Yngwe Malmsten hävdar att More is More.
I´ve got this!
Näst snabbaste kvaltiden och jag skulle få möta den näst långsammaste åkaren i kvartsfinalen, en till synes enkel resa mot semifinalen, sa egot.
I´ve got this!
Dom tillsynes små
och obetydliga orden har fått även den störste på fall.
Mitt åk var stelt
och gick som i slowmotion, halvvägs så slog jag huvudet stenhårt i styret.
Jösses skulle jag
missa finalen? Hann jag tänka innan jag drog tillbaka styret in mot den sista
180 graders kurvan. Lite extra tände jag till och lyckades komma vidare till
semifinalen.
Här och nu med det jag har!
I semifinalen ställdes jag mot min gamla endurorival Johan Dovemark, och nu skulle jag verkligen behöva göra ett bättre åk än i kvartsfinalen.
Johan gjorde en av sina bättre tider för dagen och satte upp ribban.
Här och nu med det
jag har och slappna av, farten finns där ute, go and get it!
Jag skulle lita på
min förmåga och se min linje.
Under åket så kändes det som att tiden stod still och att jag rörde mig i slowmotion, den känslan är lurig att hantera för den säger ibland åt oss att gör mer. Jag hade tålamod och jobbade på i kurvor och över rollers.
Gick i mål och det
var tight, 7 hundradelar till min fördel.
Du bestämmer.
Finalen var en snabb
historia för Morales och en långsam för mig.
Men min sista lärdom
under åket kommer jag att ta vidare i min träning för att bli en snabbare
cyklist.
Tillslut så vann jag en silvermedalj denna dag, en dag som lika gärna bara hade kunnat vara en snabbvisit i Varberg utan ett enda varv på banan.
Kroppen är långt
ifrån stark och snabb, men är den mentala förmågan starkare så kan vi
överträffa oss själva!
För med handen på
hjärtat, målet var en pallplats.
Jag lyckades
Jag lyckades att hålla mig kall och känslorna utanför skinnet i den stekande sommarvärmen.
Här och nu så bestämmer jag hur hårt jag faller när något går snett.
Det blev tillslut en varm och svettig
dag med skönt häng och grym åkning av stora och små killar och tjejer.
Pumptrack är ju bara
för himla skoj!
Tack till alla tävlande, Velosolutions och Varbergs Mtb för en grym tävling!
Nu är det bara att omsätta lärdomarna och träna inför SM i Skara.